Föredetta mer/mindre söta djur och typiskt osöta djur.

Jag har långväga besökare här, min vän Mr E som jag lärde känna på folkhögskolan i Mora.  Efter att  ha käkat lite lunch på en av uteserveringarna och knatat runt i stadsparken begav vi oss av mot Bäckis.
Vår plan av att sitta under päronträdet och äta glass, men nej det visade sig helt omöjligt.  Det tog ungefär 30 sekunder så hade vi varsitt moln av blodtörstiga mygg runt oss, trots att vi befann oss i starkt solsken, vilket vanligtvis mygg inte brukar gilla. Vi flydde till den närliggande badplatsen och gömde oss i vattnet för att bli av med de alldeles för många envisa och ettriga jäklarna.

När planen på att tillbringa eftermiddagen ute på Bäckis gick i stöpet tog vi istället bilen ut till kusten. Glada i hågen begav vi oss av på skogsvägen ut mot vattnet, tyvärr visade det sig finnas minst lika mycket mygg där, med den skillnaden att samtliga utom två föredrog att uppvakta Mr E.
Misstänker att han kommer ha träningsvärk på grund av den ganska udda gångstil detta ledde till. Det ser ganska roligt ut med en långbent person som vid varje steg har upp knäna i höfthöjd och drar händerna på varsin sida på benet och innan det är nästa bens tur också hinner med att vifta som en galning runt huvudet.

Väl ute vid stranden var myggen bokstavligt talat som bortblåst och vi kunde i lugn och ro plocka några smultron och sitta på varsin sten och fika. Det var varmt i luften, soligt, fin utsikt och trevligt.

OBS! Sitter du och äter samtidigt som du läser eller känner att du till hör kategorin ”KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS” bör du nog hoppa över stycket under och fortsätta läsa vid *

Vi gick i strandkanten även på tillbakavägen, att gå i stenskravel kräver viss uppmärksamhet och fokus ligger på ungefär en meter framför fötterna.
Var inte mer än ogjort och ett par centimeter från att vi trampade på en död säl!
Sälstackarn såg ut att ha varit död en längre tid, var alldeles platt och rent ut sagt skitäcklig där den låg utan ögon och hål i buken i en slemmig pöl av sig själv.
Lukten var smått kväljande så vi drog oss där i från snabbare än kvickt, men som om det inte vore nog. Väl inne bland myggen på skogsvägen såg vi dessutom en överkörd huggorm med det mesta av insidan på utsidan.

*Fotona som följer här nedan föreställer för normalt funtat folk inga otrevliga motiv.  Så håll till goda av Mr E vid havet, jag ståendes på en stor sten och en blommande strandäng  😉

Mr E som är från lite sydligare trakter hävdade att han aldrig varit med om mer mygg någon annan stans. När han reser här i från hoppas jag att han får med sig många trevlig minnen och inte bara kommer i håg kadaver och horder av mygg.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: