Glasflaska

Under medeltidsveckan provade jag att blåsa glas på Visby glasblåseri www.visbyglasblaseri.se. Har inte testat det förut men det var jättehäftigt, glaset var så mjukt och segt, ungefär som halvstelnad knäck.
Vi var några stycken som stod i kö för att få prova på och dessutom lite annat folk som var där för att titta på. Jag var nummer tre och tyckte det verkade lite jobbigt med publik, men när jag väl höll på var jag bara koncentrerad och hade helt glömt bort att jag var iakttagen. Glasmästaren skötte all kontakt med glasugnen, det kändes bra eftersom den är 1200 grader och hämta glas är svårt har jag hört. Han var hela tiden med och berättade i varje moment hur vi provapåare skulle göra.

Glasmästaren började med att förbereda halsen samt hämta upp lite mer glas från ugnen och därefter var det min tur.

Det första momentet för mig var att forma glasklumpen genom att snurra den i en blöt träskopa.

Därefter värmdes glaset på igen och på två sidor doppade han klumpen i nån form av metalloxid för att få fram en annan färg. Jag valde blå.

Jag hade föreställt mig att det skulle vara jättejobbigt att blåsa i luft i glaset, men det var det inte.
När jag fått till lagom storlek på flaskan tog jag en metallpinne och tryckte färgprickarna in mot mitten så det klistrades ihop inuti. Så värma mera, blåsa i mer luft så det bildades en sträng mellan prickarna i flaskan och där efter platta till flaskan i botten med hjälp av en liten blöt träspade.

När det var klart kom en annan av glasblåsarna med en pinne med varmt glas på som jag satte fast i botten på flaskan. Så skulle jag hålla pincetten i ett spår som glasmästaren förberett och därefter slå på pinnen jag hade över knäna och vips så satt flaskan fast med botten på den andra pinnen.

Flaskan värmdes på igen och jag formade halsen genom att stoppa i pincetten och sakta utvidga den samtidigt som jag snurrade på flaskan, öppningen på flaskhalsen blev lite sned och vind, men kan ju alltid hävda att det var meningen 😉

Så var flaskan klar och det hela tog ungefär 10 minuter. Glasmästaren ställde in min flaska för att svalna långsamt i en ugn som ”bara” var 600 grader.
Dagen efter hämtade jag ut min flaska som försetts med en kork (som visserligen inte håller tätt eftersom halsen är sned) och mitt namn och årtal ingraverat i botten.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: