Nålbinda strumpor tar ganska lång tid, så jag tycker det är värt att lägga ner ytterligare lite tid på att laga när det går hål.
Om inte annat så är det ju kul att ha en anledning att ta fram stoppsvamparna. Jag har tre, kan ju tyckas lite i mesta laget…
Stoppsvampar och min julklappsbok Wildwood.
En svarvade jag 2007 på folkhögskolan Skeriol i Mora, de andra två välanvända har jag ärvt efter Farmor. På den blomsterrankprydda går det att ta av hatten och i foten finns ett nålhus, fiffigt.
Sist jag lagade det här paret använde jag grått, nu blev det färgglatt restgarn.
Lite som lagningsfyrverkeri.
Nålbundnastrumpor, lagade för anda gången i ordningen.
Assint rämmil 
Vävtrasan said,
februari 7, 2012 den 7:35 e m
För länge sedan lärde jag mig att om man stickar in hår (människohår) i hälarna på strumpor så slits de inte lika lätt. Kanske funkar det också vid nålbindning. Ett litet tips 🙂
Kram Gunilla
Elin said,
februari 9, 2012 den 10:08 f m
Det är ju faktiskt väldigt smart 🙂
Testade att spinna hår för några år sedan, men gjorde aldrig något av det.
Nu när jag tänker efter har jag sett ett par knähöga skogsarbetarsockor gjorda av enbart kvinnohår!
Agneta Norelius said,
februari 8, 2012 den 8:52 e m
Nu blev jag lite inspirerad att stoppa mina vantar med blomstermotiv som jag tycker så mycket om. Stoppade dom en omgång förra året men nu är det dags igen. Ingen återvändo, jag börjar ikväll.
Elin said,
februari 9, 2012 den 10:09 f m
Ja låt vantarna överleva även till nästa säsong! 😀