Kaffeost

I gymnasiet gick jag på samma skola som två tjejer från norra Norrland. Dom lärde mig tycka om kaffeost, trots att varken då eller nu gillar kaffe.
Följande recept fick jag av en av lärarna på folkhögskolan i Mora.

Recept på kaffeost.

Recept på kaffeost.

Råkade dock läsa lite slarvigt och missa att det står 0,5 och inte 5 dl grädde. Väljer att se det som jag gjort en lyxvariant av kaffeost 🙂
Osten blev inte riktigt så gnisslig när man tuggar den som den ska vara, kan ju kanske bero på gräddhalten.

Kaffeost.

Kaffeost.

Av vasslan som blev kvar kokade jag messmör, det blev väldigt gott. Lite annorlunda från messmöret jag gjorde i höstast.

Messmörsmackor till frukost.

Messmörsmackor till frukost.

Ost och messmör

Fru och Herr H gav mig en gammal ostform, precis en sån som jag letat så länge efter.

Ostform.

Ostform.

Fru H, jag och sonen tillbringade en heldag i köket.
8 liter mjölk och 0,5 dl fil ner i kastrullen, värma och tillsätta ostlöpe. Medans ostlöpen fick mjölken att koagulera passade vi på att dricka förmiddagskaffe med doppa.

8 liter mjölk i kastrullen.

8 liter mjölk i kastrullen.

Ostmassan uppskuren i småbitar.

Ostmassan uppskuren i småbitar.

Ostkorn.

Ostkorn.

Tror att ostmassan blev lite för varm och där med för torr och hård för att det ska vara helt bra. Nästa gång det ystas ska jag prova att ta av kastrullen från värmen lite tidigare, få se om det blir bättre. Så pressa ner ostkornen i formen.

Formpressning.

Formpressning.

Vasslan som blir kvar när osten är urlyft kokade vi i cirka fem timmar tills nästan allt vatten reducerat bort. Kvar blir mjölksockret, det vill säga messmör. Tanken var att det skulle bli mesost, men det blev messmör. Det kommer sig av att sist jag gjorde mesost blev den för torr och smulig, så den här gången lät jag det inte koka lika länge och tillsatte även mer grädde. Detta gjorde att det stelnade aldrig, men som messmör blev det bra 🙂

Det mesta av vattnet i vasslan har kokats bort, nu är bara mjölksockret kvar.

Det mesta av vattnet i vasslan har kokats bort, nu är bara mjölksockret kvar.

Här kan man se färgskillnaden på före och efter grädden är tillsatt.

Messmöret på kylning i kallt vatten.

Messmöret på kylning i kallt vatten.

Så här ser osten ut efter en vecka.

Så här ser osten ut efter en vecka.

Tidig lördagsfrukost.

Tidig lördagsfrukost.

Bregottfabriken kan slänga sig i väggen!

Ända sedan jag skrev inlägget om fäboden har jag längtat efter hemgjort smör.
Utbudet av opastöriserade mjölkprodukter är inge vidare här i stan där jag bor, så jag får hålla till godo med den grädde som finns i affären. Det optimala vore grädde från kor som betar fritt ute på skogen, då blir smöret godare och får en finare och gulare färg.

För att smöret ska blir riktigt bra ska det göras på sur grädde, men har hört att pastöriserad grädde som surnar kan få fel sorts bakteriekultur på grund av att de bra bakterierna dött vid upphettningen. Läste någonstans att det är bra att tillsätta en matsked fil eller gräddfil när smör ska göras av pastöriserad grädde för att undvika att fel bakterier att börja växa.

Var lite otålig idag så grädden fick bara bli rumsvarm, inte sur.
Efter kraftigt vispande tills fettet klumpat i hop sig ska kärnmjölken hällas av.

Smöret ska tvättas i kallt vatten för att få bort all kvarvarnade kärnmjölk. Smöret är rent när vattnet inte längre är mjölkigt. Vattnet behövs bytas ganska många gånger, som tur är fick jag assistans av Pojkvännen.
Smaksatte smöret med finkornigt havssalt, vanligt salt och lite socker.

Jag är mycket nöjd med resultatet men vet dock ej om jag gjort efter konstens alla regler. Om någon smörtillverkarexpert hittar hit så är jag tacksam för tips 🙂

Det blev en skål och två rullar med färdigt smör samt en bunke med kärnmjölk som i morgon blir degvätska till limpor och kanske en sockerkaka.

Nästa gång jag ska göra smör ska se till att ha följande:

-En större bunke där all grädde får plats. Två små ger bara mer disk och krångel.
-Ett stänkskydd av papp eller liknande för att slippa gräddstänk över halva köket.
-Tålamod att låta grädden stå framme i ett dygn eller så för att surna.

Mjölkkartongskont

Jag och Pojkvännen gör slut på ganska mycket mjölk, antagligen ungefär lika mycket som en kalv. Detta resulterar i kopiösa mängder tomma mjölkförpackningar, som först skall förvaras någonstans och sedan slängas i tunnan för pappersåtervinning. Denna någonstans har länge varit en ful gammal knölig papperspåse. För att bli av med denna påse klippte jag istället isär sidorna på mjölkförpackningarna, delade sidorna på längden så det blev smalare remsor och travade på hög.
När jag ansåg att jag hade tillräckligt tejpade jag ihop dessa till långa, långa remsor och flätade ihop till en kont.
Eftersom jag tycker det är roligt att fläta och vi behövde någon stans att ha papper/tidnings-insamling också så började vi spara kartonger för en till kont. Fast till kont nummer två struntade jag att göra smala remsor, det var alldeles för mycket jobb med att mäta ut mitten. Så nästa kont blev det lite annat utseende på.

Vi släpar fortfarande hem lika mycket mjölk och genererar massor av tomkartonger, men skillnaden är att nu förvarar vi dom så här.


Fäbopiga

I augusti 2007 tillbringade jag en vecka som piga på en fäbod som ligger i de norra Dalaskogarna några mil från Norska gränsen.  Det är en man som lever gammaldags bonde liv året runt och på sommaren har sina djur på den där fäboden.
Fäboden är från 1600-talet om jag inte missminner mig. Det finns ingen el och det enda relativt moderna som finns är en handvevad mjölkseparator och en någorlunda nymodig smörkärna, en batteridriven radio och en gasolspis.

På fäboden var det ett konstant arbete från tidiga morgonen till sena kvällen, men ett arbete som inte har någon stress i sig. Bar ved och vatten, eldade, tog hand om djuren, kokade messmör, kärnade smör, ystade ost,  bar mjölkkrukor till kylning i bäckhuset och mycket mer.

Klockan 04.45 stod jag ute på den frostiga gårdsplanen redo att bära vatten och göra upp eld i pannmuren. Efter att plaskat runt med vatten i morgonkylan var det ljuvligt att värma händerna vid elden när den börjat spraka.
Vi matade småkalvarna och hönsen, mjölkade getterna och korna. Efter att ha setat med pannan mot kons varma sida en stund så tinade jag upp ordentligt. Kor är väldigt varma djur, ibland vid mjölkningen fick jag lite ont i huvudet, överhettad hjärna.

Efter vi mockat och gjort fint var det dags för frukost. Det vara då jag lärde mig dricka varm mjölk, något jag hatat förut men nu tycker jag det är gott. Vetemjölsgröt var också något nytt. Gröt kokad på vetemjöl, skummjölk och salt, den skall ätas med en stor klick smör i mitten, mums!
Har aldrig någonsin ätit så mycket smör som jag gjorde den där veckan, alldeles solgult och så himla gott. Kor som får gå i skogen och beta det dom själva vill producerar så otroligt god mjölk och grädde!

Kalvarna gick i en inhägnad alldeles nära husen, korna och getterna gick ute på skogen och betade.
På kvällen kulade Bonden för att locka hem korna. Kulningen och ljudet av korna som närmade sig en bit bort i skogen, råmande och ackompanjerade av skällkons skälla. Jag kan lova att det ger rysningar från hårbotten ner till tårna!
Han lärde också mig lite hur kulning går till. Hade aldrig trott att jag skulle kunna det, jag har ju sångröst som en kråka, men kulning var något annat. Vet inte om det låter särskilt vackert, men det funkade helt klart för att locka uppmärksameten till mig.

Jag lärde mig så otroligt mycket där.