Utställning på Borlänge bibliotek

Under sommaren kommer några av mina slöjdalster finnas till allmän beskådan, en trappa upp på Borlänge bibliotek.

Montern med blandade grejor.

Montern med blandade grejor.

Blandad slöjd.

Blandad slöjd.

Ryamatta, svampar och kont.

Ryamatta, svampar och kont.

 

Benvärmare och blingbling

Jag är en fryslort. Så jag har gjort ett par benvärmare. Har inget historiskt belägg för att vikingakvinnor hade sånna. Men jag tänker att hade jag levata på 900-talet och haft garn att binda av så hade jag garanterat gjort ett par. Hade väl antagligen varit lika fryssen av mig då som jag är nu + att jag inte bott i ett hus med centralvärme. Men jag hoppas jag inte får användning av dom förrän i slutet på september. Jag vill ha riktig sommar nu!!!

Nålbunda benvärmare med hålvarv och knytsnöre högst upp.

Nålbunda benvärmare med hålvarv och knytsnöre högst upp.

Bucklor lånade av Fru H, i väntan på att jag hitta egna att trä upp mina pärlor på.

Bucklor lånade av Fru H, i väntan på att jag hitta egna att trä upp mina pärlor på.

Barnmössa

Som sagt var, vi har blivit medlemmar i en vikingaförening. Jag ville ju börja fixa kläder omedelbart och det som jag hade material till hemma var en liten mössa. Så en sån fick det bli, men ingen kopia efter något gammalt fornfynd, utan min egen design.

Kollar så passformen blir bra.

Kollar så passformen blir bra.

Har fodrat mössan med tyg från en tröja som sett sina bättre dagar. Nackdelen med det är ju att resor-tyg inte är särskilt vikingatida, men fördelarna är så himla många fler. Bland annat kliar det inte, vilket kan leda till att mössan faktiskt får vara kvar på, det är elastiskt och således går det att växa i och jag slipper göra en ny mössa en gång i kvartalet.

Symaskinen är det mest spännande maskin vi äger, näst efter dammsugaren.

Symaskinen är det mest spännande maskin vi äger, näst efter dammsugaren.

Med ett litet brätte för att skydda mot sol i ögonen.

Med ett litet brätte för att skydda mot sol i ögonen.

Fågelvantar VI

Nu är båda vantarna färdiga!

Fjäderfän.

Fjäderfän.

Trädgrenar.

Trädgrenar.

Fågel.

Fågel.

Fågelvantar III

Ena vanten färdig! 🙂

I vinter blir den här vanten ett fint minne om sommaren.

I vinter blir den här vanten ett fint minne om sommaren.

Blommor.

Blommor.

Vantar av det nålbundna slaget

Garnet i de här vantarna är gjort av ullen från några får som en vän till mig har. 🙂

I baksätet på bilen, på väg för att fira påsk hos Svärmor.

I baksätet på bilen, på väg för att fira påsk hos Svärmor.

Nålen jag fått av Jonas.

Nålen jag fått av min bloggläsare Jonas.

Enorma vantar!

Enorma vantar!

Passar perfekt efter en vända i tvättmaskinen på 60 grader.

Passar perfekt efter en vända i tvättmaskinen på 60 grader.

Nålbindningsnålspecial

I mars fick jag en kommentar av en kille som heter Jonas. Han skrev och erbjöd mig en nålbindningsnål som han gjort själv av en gammal kam från en loppis. Han önskade också mer om nålbindning och en utvärdering av nålen. Här finns hela hans kommentar att läsa.
Jag blev väldigt glad och tackade ja till erbjudandet och några dagar senare kom ett litet paket.

Få paket med posten är ju alltid kul. Är innehållet dessutom en så fin nål är det extra kul :)

Få paket med posten är ju alltid kul. Är innehållet dessutom en så fin nål är det extra kul 🙂

Nålen gjord av Jonas:

”Gjord i afrikanskt ädelträ (från en trasig kam jag (Jonas) hittade på loppis så det är återanvändning)”
Jättebra med stort öga. Jag är lat, har nästan jämt minst fyrdubbelt garn (oftast lovvika) i nålen. Slöjdad med omsorg och suveränt glid (för att vara en tränål), dock är spetsen aningen för trubbig för min smak. Extra +poäng då det är återbruk 🙂

Den mörkbruna nålen med rött lovikkagarn är tillverkad av Jonas.

Den mörkbruna nålen med rött lovikkagarn är tillverkad av Jonas.

Nu när jag ändå är i farten tänker jag passa på att utvärdera alla nålar i min lilla samling, börjar uppifrån.

Vit/genomskinlig nål, rött garn.
Materialet är kohorn, slöjdad av mig. Följer hornets naturliga böj, trevlig att hålla i. Blir blankare och får bättre glid ju mer jag använder den.

Tränål med blått garn.
Hittad i ett nystan från loppis. Känns kladdig att hålla i, inte bra glid.

Benvit nål, gult garn.
Köpt av Korps på någon medeltidsmarknad. Ben är liksom horn väldigt blankt och glatt mot ullen, något som verkligen är att föredra om man är en flitig nålbindare.

Mörkbrun nål, rött garn.
Se omdömet ovanför bilden.

Tränål, grått garn.
Köpt på Hemslöjden Falun. För fyrkantig att hålla i och massor med grova fibrer som fastnar i ullen.

Vit/rödgenomskinlig nål, gult garn
Gethorn, gjord av mig. Samma egenskaper som kohornsnålen.

Finns ju nålar av lite alla möjliga slag, har hört att folk gjort nålar av tandborstskaft och glasspaketslock, är man riktigt sugen på att nålbinda så har nöden ingen lag 🙂
En av mina kursdeltagare hade med sig en gammal grågrön nål. I slutet på kvällen hade nålen till hennes förvåning blivit blank och skinande. Den blev polerad av garnet och det visade sig var av koppar.

Ödlevantar

Jag har planer på att nålbinda ett par vita vantar med broderier och dessutom har en av mina trogna läsare har önskat mer om nålbindnig. Men jag har några påbörjade projekt jag ska göra klart först, så det blir nog inte av förrän i höst. Så i väntan på nya vantar får ni se ett par gamla, gjorda 2005.

Ödlevantar.

Ödlevantar.

Nålbunden tröja

2007 nålband jag två tröjor. Den första gav jag bort till min bästa vän. Hon har använt tröjan flitigt bland annat när hon var i Usa där hon jobbat på björnreservat.

Min första nålbundna tröja.

Min första nålbundna tröja.

Gråskala.

Gråskala.

Den andra tröjan som var tänkt till mig blev för liten och har därför legat i en garderob och skräpat ända fram tills i går. Nu har jag med glädje givit den till en av tjejerna på Masqyr.

Nålbunden tröja med trekvarts-ärm.

Nålbunden tröja med trekvarts-ärm.

På ryggstycket är några extra halvvarv ilagda för att få en bra passform.

På ryggstycket är några extra halvvarv ilagda för att få en bra passform.

Mera vantar

Såhär framåt hösten blir det mycket vantar…
Jag binder av lovikka-garn med ett stygn som ger en valkig struktur. Insidan ruggar jag upp med en karda så vanten blir luddig och gosig att ha på sig.

Nålbundna grågosiga vantar.

Nålbundna grågosiga vantar.

Svartgröna vantar.

Svartgröna vantar.

« Older entries