Assint rämmil

I äkta Thor Heyerdahlanda har jag och Lillsvägerska byggt vassbåtar som vi skickat ut på okända äventyr i sjön Lingan.
Tänk att så små och flyktiga sommarpyssel kan vara så barnsligt underhållande.

Smultron hittade vi också, som vi mumsade i oss sittandes på stenarna vid vattnet.

Jag har långväga besökare här, min vän Mr E som jag lärde känna på folkhögskolan i Mora.  Efter att  ha käkat lite lunch på en av uteserveringarna och knatat runt i stadsparken begav vi oss av mot Bäckis.
Vår plan av att sitta under päronträdet och äta glass, men nej det visade sig helt omöjligt.  Det tog ungefär 30 sekunder så hade vi varsitt moln av blodtörstiga mygg runt oss, trots att vi befann oss i starkt solsken, vilket vanligtvis mygg inte brukar gilla. Vi flydde till den närliggande badplatsen och gömde oss i vattnet för att bli av med de alldeles för många envisa och ettriga jäklarna.

När planen på att tillbringa eftermiddagen ute på Bäckis gick i stöpet tog vi istället bilen ut till kusten. Glada i hågen begav vi oss av på skogsvägen ut mot vattnet, tyvärr visade det sig finnas minst lika mycket mygg där, med den skillnaden att samtliga utom två föredrog att uppvakta Mr E.
Misstänker att han kommer ha träningsvärk på grund av den ganska udda gångstil detta ledde till. Det ser ganska roligt ut med en långbent person som vid varje steg har upp knäna i höfthöjd och drar händerna på varsin sida på benet och innan det är nästa bens tur också hinner med att vifta som en galning runt huvudet.

Väl ute vid stranden var myggen bokstavligt talat som bortblåst och vi kunde i lugn och ro plocka några smultron och sitta på varsin sten och fika. Det var varmt i luften, soligt, fin utsikt och trevligt.

OBS! Sitter du och äter samtidigt som du läser eller känner att du till hör kategorin ”KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS” bör du nog hoppa över stycket under och fortsätta läsa vid *

Vi gick i strandkanten även på tillbakavägen, att gå i stenskravel kräver viss uppmärksamhet och fokus ligger på ungefär en meter framför fötterna.
Var inte mer än ogjort och ett par centimeter från att vi trampade på en död säl!
Sälstackarn såg ut att ha varit död en längre tid, var alldeles platt och rent ut sagt skitäcklig där den låg utan ögon och hål i buken i en slemmig pöl av sig själv.
Lukten var smått kväljande så vi drog oss där i från snabbare än kvickt, men som om det inte vore nog. Väl inne bland myggen på skogsvägen såg vi dessutom en överkörd huggorm med det mesta av insidan på utsidan.

*Fotona som följer här nedan föreställer för normalt funtat folk inga otrevliga motiv.  Så håll till goda av Mr E vid havet, jag ståendes på en stor sten och en blommande strandäng  😉

Mr E som är från lite sydligare trakter hävdade att han aldrig varit med om mer mygg någon annan stans. När han reser här i från hoppas jag att han får med sig många trevlig minnen och inte bara kommer i håg kadaver och horder av mygg.

Pojkvännen och jag blev medbjudna till Leksand av Makarna H, för att fira midsommar. Med på resan var även Fröken M samt ett Uppsalapar.
Vi firade som det sig bör med sillunch och nubbe. Det blev mycket god mat utöver det också, bland annat lammfärsburgare med Barbro-dressing. Vet inte alls vem denna Barbro är men göra dressing är hon hejare på, ska försöka komma över receptet på något vis.

Fröken M och jag hoppade runt majstången som små grodor. Bland alla andra galna och glada dansare hittade vi en Österrikare och en Tysk, båda i förda lederhosen dagen till ära. Vi dansade Prästen lilla kråka tillsammans med lederhosenkillarna, som tyckte att det var mycket underligt att man ska ramla i hop på slutet. Själv tycker jag hela traditionen med små grodor, kråkor och annat är ganska underlig, men mycket mycket rolig.
Det finns tyvärr inga foton från dansen som jag kan bjuda på men antar att det ser ganska mäktigt ut med 1000-tals folk i alla åldrar som dansar runt en majstång.

Det blev däremot en hel del foton på en liten kattunge vid namn Lotta. Hon så söt som det bara går och väldigt social. Hade jag inte haft något samvete hade jag slagit mig in på den kriminella banan och helt enkelt tjuvat med mig lilla Lotta hem. Men nu är jag ju en tämmerligen laglydig medborgare, så hon fick stanna kvar i Leksand.

Tack Fru och Herr H för en fin midsommar! 🙂